Scribo

På vår gård bor det en dam som är nittiofem år. Hon är fantastisk, ja rent av ett fenomen. Det spelar nästan ingen roll vad det är för väder, hon är ute med sin rollator och går ändå. Det går inte fort, det kan jag skriva under på, men för henne spelar det ingen roll, hon går ändå, sakta men säkert vägen fram. Vi träffade henne igår, min fru och jag, när vi var ute och gick med vår hund. Den gamla damen älskar hundar och skiner alltid upp när hon träffar oss och vår hund Tyson. Han brukar alltid, försiktigt som få, gå fram och låta henne klappa honom. Hon säger alltid samma sak till honom, - Åhh, så fin du är. 

Hon kom att berätta för oss att hon brukar samla blommor efter vägkanten, för att sätta i små vaser på sin diskbänk. Under vaserna brukar hon lägga fina dukar för att göra det lite fint i köket. Jag har alltid undrat hur hon får tag i blommorna eftersom hon har svårt att röra sig utan rollatorn. Nu gör jag inte det längre. När min fru och jag pratat färdigt med henne och vi gått en bit, så vände jag mig för att titta vad vår gamla dam gjorde. Till min förvåning körde hon in rollatorn i diket, samtidigt som hon tittar upp mot mig och ivrig pekar mot marken, där, på en liten plätt framför rollatorn står ett knippe med blommor. Jag ser henne använda rollatorn som stöd när hon går fram och böjer sig ner för att plocka blommorna. Hon är verkligen otrolig, förra året gick hon en sträcka på dryga en komma två mil, det vill säga sex kilometer fram och lika långt tillbaka. Det är inte många i hennes ålder som står henne efter. Hon brukar säga att hon endast har en last och det är att vara ute och gå. Hon till och med glömmer att köpa vissa av varorna hon skall handla, bara för att få en anledning att gå ut igen. Tre eller fyra rundor blir det per dag. 

Hon är snabb som en vessla i huvudet och blicken i dom blå ögonen har en glimt av jävlar anamma i sig. Hon brukar lämna av en packe tidningar till min fru, ni vet, Allers och Året runt. Hon brukar fråga min fru om hon verkligen vill ha dom, det är väl mest för att få en bekräftelse på att det är ok att lämna dom utanför vår dörr. En gång, tror det var förra sommaren, så kom hon med en packe tidningar som hon gav till min fru. Jag frågade den gamla damen om hon inte hade några tidningar till mig. Hon vänder sig sakta mot mig och säger, - Du kan få min reklam!

Den som klagar på att det är jobbigt att gå eller att dom inte vill vara ute när det regnar, borde ta en titt på den gamla damen. Hon går i nästan alla väder. 

Om du gillar min artikel och vill bidra med en liten slant. SMSa "TEXTLIKER martin65" till 721 20.Du bidrar samtidigt till välgörenhet! Tjänsten tillhandahålls av Textliker.com

  Min lust att skriva på min blogg har nästan försvunnit och är inte längre något som jag ser fram emot att göra på kvällarna, i alla fall inte som jag gjorde för ett tag sedan . Missförstå mig inte, jag tycker mycket om att uttrycka mig i ord och kunna berätta om min vardag och det jag upplevt i detta forum. Jag kommer att fortsätta att skriva här ändå, även om det tar emot för tillfället. Det är tyvärr så att jag hamnat i ett läge där det inte är speciellt roligt just nu och jag nästan helt saknar inspiration om vad jag skall skriva om. Detta är dock inte något nytt för mig, då jag hamnat i liknande situationer förr, den gången skrev jag på vår numer nerlagda hundblogg. Jag fortsatte skriva ändå, om än i små inlägg och lite text. Det löste sig efter ett tag. Det gör det säkert denna gången också.

Från och till läser jag i en bok om KBT. Författaren David Burns, som är professor i psykiatri, skrev så här i sin bok,"- Om jag vill träffa trevliga 0ch roliga människor, så vill jag ha människor med oro runt mig. Dom är fruktansvärt trevliga." Jag hittade denna talande mini seriestrip av Helge älg.

Om du gillar min artikel och vill bidra med en liten slant. SMSa "TEXTLIKER martin65" till 721 20.Du bidrar samtidigt till välgörenhet! Tjänsten tillhandahålls av Textliker.com

  Just nu känns det bara som om allt är nedåt, inget är speciellt roligt för tillfället. Det känns som jag går i någon slags gråzon, där jag pendlar mellan att vara någorlunda glad och jävligt ledsen. Det konstiga är att det inte finns någon särskild anledning till varför jag skulle vara deppig, just nu kan jag helt enkelt inte förklara varför det är så. Nästa gång jag går på KBT:n, måste jag komma ihåg att fråga hur det kan bli berg o dalbanor med humöret. Under tiden håller jag på med mina tankestopp och ser stoppskylten i synen mest hela tiden. Skulle väl uppskatta att det funkar till sjuttiofem procent någonting, men ibland så kan jag inte stoppa mina tankar, förresten kan väl ingen stoppa sina tankar, dom pågår ju hela tiden. För mig handlar det mest om att bryta ett negativt tankemönster till ett positivt. Men det lär väl ta sin lilla tid antar jag.  

"Jag lever i stort sett med positivt laddad deppighet och kämpar hela tiden för att inte vicka över i sentimentalitet."

Thomas Dybdahl

Nu till något helt annat. Idag tog min frus äldsta son äntligen sitt körkort efter ett antal försök. Jag säger bara;

Stort grattis från mig Alex!

Om du gillar min artikel och vill bidra med en liten slant. SMSa "TEXTLIKER martin65" till 721 20.Du bidrar samtidigt till välgörenhet! Tjänsten tillhandahålls av Textliker.com

  Visst är det konstigt, just nu ligger jag på åttio nionde plats på Topbloggarean utan att ens anstränga mig i mitt skrivande här på bloggen. När jag skrev som mest, näst intill var dag, låg jag bara runt dom hundra första i samma lista, som bäst. Så kan det vara ibland. I morgon är en annan dag, som han sjöng den där Björkman, då ligger jag säkert på min vanliga plats, bland dom hundra första, om jag har tur!

Sen i torsdags, när jag var på KBT, fick jag med mig ett enkelt knep som jag skall använda mig av när det börjar gå runt i knoppen med alla jobbiga tankarna eller sånt som irriterar mig. Det är en så kallad tankestoppare. Jag skall helt enkelt visualisera en stoppskylt i huvudet och på det sättet sluta tänka på det som är jobbigt. Nu går jag runt och får upp stoppskyltar i huvudet var och varannan minut. Men visst, ibland funkar det, ibland inte. Dom gångerna det inte riktigt funkar är jag tvungen att tänka på massor av stoppskyltar efter varandra. Det i sig kan vara lite jobbigt. Men visst, vissa saker som irriterat mig innan och som jag varit snabb att påpeka på ett eller annat sätt, är inte så noga nu längre efter en tio till femton stoppskyltar i rad. Det tar liksom udden av jobbiga efter alla dessa skyltar. Jag antar att jag får ge det lite mer tid och på så sätt få ner antalet stoppskyltar till några få, så kommer det nog att ge sig själv till slut. 

Om du gillar min artikel och vill bidra med en liten slant. SMSa "TEXTLIKER martin65" till 721 20.Du bidrar samtidigt till välgörenhet! Tjänsten tillhandahålls av Textliker.com

  Det var som jag trodde, jag har fått Rosacea en hudsjukdom som är släkt med acne. Den drabbar cirka tio procent av befolkningen och gör vanligtvis sin debut i trettio till femtioårs åldern. Det finns ingen förklaring till varför den uppkommer, den bara kommer. Den är inte smittsam, men om jag har förstått det rätt så har den legat latent i kroppen och bryter ut under vissa särskilda omständigheter, så som stress eller något man inte tål i mat eller drick väg. Naturligtvis är jag bland dom tio procenten. Dom som känner mig har undrat varför jag har varit så röd i pannan när jag stressat. Jag har ju inte vetat var det vart för fel eller vad det berott på och därför inte kunnat ge något svar på varför jag sett ut som ett levande stoppljus under vissa stressade situationer. Men jag sökte ett tag på nätet för att finna en möjlig orsak och fann Rosacea som en möjlig kanidat. Men jag vågade ju inte dra några förhastade slutsatser innan en läkare tittat på mina besvär i ansiktet. Nu blir det en antibiotika kur under en längre tid för att komma till rätta med utslagen.  

Det var rätt roligt när min doktor skulle undersöka mina utslag. Han tog av sig sina glasögon och sa - Jag ser så förbannat illa med glasögonen på nära håll så jag tar av mig dom. Sen ställde han sig cirka fem centimeter ifrån mitt ansikte och började syna det uppifrå och ner, från höger öra till vänster öra. Hela tiden lät han, - Hm, hm, hm, hm, hm, hm, när han synade mina åkommor i ansiktet. Lika roligt var det när han skulle leta fram min medicin som jag skulle få. - Hm, hm, lät det medans han frenetiskt klickade mellan menyerna på datorn. Efter en stund fick han erkänna att han inte hittade det han letade efter, då han i sitt liv inte kunde komma på vad den hette. Det slutade med att jag fick en helt annan medicin med liknande egenskaper.

Jag sökte för trög mage och sura uppstötningar och fick medicin för det också, men eftersom jag fick antibiotika, som har en tendens att dra igång den mest envisa mage, liknande den jag har, så behöver jag inte använda "propplösaren" i alla fall och det är verkligen ett plus. Om ni undrar så är den så kallade "propplösaren", Laktulos, en oral lösning som skall inmundigas i ett svep. Denna lösning är något av det vidrigaste man kan tänkas förtära, det smakar som sirap fast tio gånger värre. Det är så sött att man får rysningar längst ryggraden. 

Om du gillar min artikel och vill bidra med en liten slant. SMSa "TEXTLIKER martin65" till 721 20.Du bidrar samtidigt till välgörenhet! Tjänsten tillhandahålls av Textliker.com

  Jag försöker samla mina tankar och verkligen tänka igenom det som sas efter mitt första riktiga KBT besök som jag hade idag. Det är inte så lätt att i efterhand gå igenom det som sas och det som jag skall jobba med. Det är lite förvirrande i tankarna bitvis. Men det skall nog gå bra till slut. I alla fall, jag fick lite verktyg med mig hem, enkelt uttryckt, är det ett annat sätt att tänka och som jag skall använda mig av när det blir jobbigt i vissa specifika situationer. Vid mitt första besök fick jag i "hemläxa" att lista dom punkterna som jag ville jobba med. Jag fick ihop tio punkter som jag hade med mig och som vi satt och pratade om, så dom fyrtiofem minutrarna som var avsatt för detta samtal gick otroligt fort.

Om du gillar min artikel och vill bidra med en liten slant. SMSa "TEXTLIKER martin65" till 721 20.Du bidrar samtidigt till välgörenhet! Tjänsten tillhandahålls av Textliker.com

  Det bästa med att blogga är att jag kan skriva lite när jag vill och om vad jag vill. För mig är detta ett sätt att ge mina tankar ord som jag sedan kan skriva ner. Men det är ju så mycket mer än att bara skriva på min blogg. Jag har ju skaffat analysverktyg som gör det möjligt för mig att se hur många besökare jag till exempel har i realtid, dagligen, i veckan och i månaden. Vidare kan jag se vilka länder och städer som mina besökare kommer från. Jag kan även se vilka servrar som det kommer mest besökare från. Föga förvånande är det från en plats jag tidigare tillbringat sjutton år på som yrkesverksam som innehar första platsen i besöksstatistiken. Kul att man är populär. Det finns även statistik på dom mest sökta orden och vilka webbläsare som använts av den som sökt eller besökt min blogg. Om all denna information gör min blogg bättre vet jag inte, men det är ändå kul för mig att se och veta.

Om du gillar min artikel och vill bidra med en liten slant. SMSa "TEXTLIKER martin65" till 721 20.Du bidrar samtidigt till välgörenhet! Tjänsten tillhandahålls av Textliker.com

  Det har varit en vecka full av motsägelsefulla tankar och likaledes funderingar. Alla har ju tankar i någon form. Inget konstigt med det kan tyckas, för det har man ju hela tiden, dygnet runt. Så varför dra upp något sådant i bloggen. Jo, för att mina tankar har kretsat mycket runt den stundande KBT:n som jag skall påbörja nästa vecka. Förra veckan var jag ju på ett inledande bedömnings samtal. Sedan dess har alla mina tankar och funderingar kretsat kring detta. För hur det än är, så är det både skrämmande, då jag inte riktigt vet vad jag har framför mig, och på samma gång, något som jag verkligen ser fram emot att få göra just nu. Alltså, en inre själslig motsägelse eller om ni så vill, en tanke paradox.

Det är väl bäst att tillägga att motsägelsen eller paradoxen endast rör det som känns skrämmande för mig, det jag inte kan se eller ta fasta på, än. Innerst inne vet jag ju att det inte kommer att hända något som skulle göra att jag springer där ifrån under resans gång. Det roliga är att vem jag än pratar med, så har dom på något sätt kommit i kontakt med KBT på ett eller annat sätt. Antingen är det dom själva som gått på det eller också är det någon närstående släkting. Men alla säger dom samma sak, - Bra att du kommer gå på det, det kommer att hjälpa dig.

Runt fjorton tiden idag, en stund efter det att jag hämtat min dotter i Vårgårda, så blev det bom stopp i trafiken. Räddningstjänsten hade stängt av vägen i bägge riktningar, då det hänt en flerbilskrock på vägen. Det var ungefär i höjd med vägkiosken som ligger lite norr om Alingsås. Jag var tvungen att vända på vägen och köra in på en liten parallellväg som gick längst med E20. Det är inte för inte som E20 är en av Sveriges farligaste och mest olycksdrabbade vägsträckor. Det händer alltid något på den vägen.

  Jag har ofta fått frågan varför jag bloggar och vad det skall vara bra för. - Vad i helvete har folk för intresse av att läsa din smörja som du skriver? Till råga på allt påstås jag vända ut och in på mig själv och berättar allt som händer runt omkring mig. En nyhet till er som tror att jag skiter ur mig allt jag kan komma på och genast springer till min dator för att skriva ner detta, jag berättar inte allt. Tråkigt för er, men så är det. Det finns faktiskt saker som händer runt mig och min familj som jag inte vill skriva om. Vidare bloggar jag för att jag tycker det är kul och för att jag har ett behov av att få uttrycka mig i skrift.

Om du gillar min artikel och vill bidra med en liten slant. SMSa "TEXTLIKER martin65" till 721 20.Du bidrar samtidigt till välgörenhet! Tjänsten tillhandahålls av Textliker.com